Stenungsunds Hamntjänst AB

Om fall, speciellt fall med ställningar inblandade

Gilbert Örnsten skrev i Arbetsmiljöboken 1998 en intressant artikel om fall till lägre nivå där ställningar var inblandade. Trots att statistiken har några år på nacken är det fortfarande intressant läsning. Här är artikel i sin helhet:

"Under 1995 inträffade inom byggverksamhet 139 allvarliga fallolyckor i form av fall till lägre nivå på grund av att underlaget tippade eller rullade, gled eller vek undan. 31 av dessa olyckor hade samband med ställningar. Vid 7 av olyckorna välte ställningen, vid 4 olyckor gled eller rullade ställningen undan och i ett fall havererade den. Ställningslag som vippade eller gled undan orsakade 13 allvarliga olyckor och ställningslag som gick sönder 4 sådana olyckor. Som vi ser beror många allvarliga ställningsolyckor på instabilitet hos ställningen eller delar av ställningen. Att någon faller på grund av att ställningen på något sätt går sönder är betydligt mindre vanligt.

Ovanstående siffror är hämtade ur en genomgång av allvarliga olycksfall som har gjorts med anledning av Arbetarskyddsverkets verksamhetsprogram för åren 1997-1999. Det hela grundar sig på statistik hämtad ur Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem för arbetsskador, ISA.

En liknande bild visar en genomgång av fallolyckor till lägre nivå under 1993 där byggnadsställningar (delvis med undantag för rullställningar) var inblandade. Materialet omfattar 86 olyckor (alla olyckor var inte registrerade när uttaget från ISA gjordes) som lett till minst en dags sjukfrånvaro eller tandskada. 11 av olyckorna berodde på att trall eller liknande tippade eller gled undan, 5 på att en ställningsplanka gled eller tippade och ytterligare 3 olyckor på annat ställningslag som var instabilt. 6 olyckor berodde på att ställningen tippade (förmodligen mest rullställningar). Vid två olyckor var det ställningar monterade i hisschakt som rasade. 4 olyckor berodde på att ställningslag brast. I minst 3 av fallen var det ställningsplank som inte höll. Vid 4 olyckor vek sig eller gick ställningen sönder, i två av dessa fall höll man på att riva ställningen.

4 olyckor inträffade då man skulle upp på eller ner från ställningen, vid en av dessa var det en lös stege som gled. I ett annat fall tappade den som var på väg ner från en ställning taget om ledstången till en ställningsstege. I 4 av anmälningarna har det inte angivits något om skyddsräcke, antingen att sådant saknades eller på något sätt var bristfälligt. 11 olyckor med fall från ställning berodde på halkning, 7 av dessa hände på vintern. 4 olyckor berodde på snubbling, 6 på att man trampade fel på något sätt, 4 på att man tappade balansen, i 6 fall angavs ingen orsak. I 4 fall hände olyckan i samband med uppförande, rivning eller ändring av ställningen och i 8 fall var det andra orsaker som låg bakom.

Det är alltså vanligt att ställningslag tippar eller glider undan och att detta orsakar en olycka. Oftast är det den så kallade murartrallen som vållar problem. Den är försedd med 25x50 mm naror på lågkant i ändarna för att hindra att trallen glider av upplagen. Dessutom skall trallen på utsidan av ställningen hållas på plats av fotlist som fixeras till ställningens spiror. Detta anges i typbeskrivningen för murarställning i AFS 1990:12 Ställningar och i HAKI:s (leverantör) monteringsinstruktioner.

Om trallen är fixerad på detta sätt, hindras den från att tippa inåt mot fasaden. Utåt kan den heller inte tippa eftersom skyddsräcket i ställningen hindrar att man kliver på ytterkanten av trallen. Dessutom sticker trallen inte ut om den är avpassad för ställningsbredden. Trallen finns i två utföranden, nämligen med längderna ca 2 m och ca 1,5 m.

Tyvärr fungerar det inte alltid på avsett sätt i praktiken. Ofta kan man säga att det är bristande planering av arbetet som ligger bakom. Ett exempel kan nämnas. Vid ett bygge var en murarelev sysselsatt med att städa upp efter avslutad murning. För att kunna lyfta ner överblivet material m.m. tog man tillfälligt bort skyddsräcket på ett ställe och en del av materialet lyftes bort. Medan man väntade på att transportmedlet skulle återkomma för att ta resten, satte man inte tillbaka räcket. Under väntetiden kom eleven ut på ytterdelen av trallen, som  stack utanför ställningsbalken, trallen slog runt och eleven föll 10 m och skadades illa.

Vad berodde nu olyckan på? Jo, dels hade trallen överhäng, vilket i sin tur berodde på att huset var försett med ett burspråk just vid olycksplatsen och ställningen var därför smalare där. Man hade förmodligen inga kortare trallar utan använde 2 m trall och lät dem sticka ut. Detta gjorde i sig ingenting så länge räcket fanns på plats. I och med att räcket tillfälligt togs bort blev emellertid ställningen farlig, särskilt för en elev som kanske har svårare att observera faran än en van byggnadsarbetare.

Eftersom ett bygge är en mycket föränderlig arbetsplats där en mängd aktiviteter pågår samtidigt och lösa ställningslag orsakar många olyckor, känns det motiverat att överväga om inte Arbetarskyddsstyrelsens ställningsregler i framtiden måste kräva i en särskild bestämmelse att ställningslagen skall vara fixerade till ställningen, vilket skulle innebära förbud mot löst liggande ställningsplank och tall.

Olyckor på grund av att ställningsplank går sönder bör i huvudsak kunna undvikas genom att man följer regeln i 16§ i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ställningar där det står att material till ställningen skall granskas noga före varje uppsättning. Redan en enkel visuell kontroll bör avslöja de flesta bristerna som rötskador, att man sågat i plankorna etc.

Ställningar i hisschakt medför särskilda risker när man använder så kallade friktionsstämp eller upplag för reglar som vilar på dubbar i borrhål i hisschaktväggen. Om montaget inte är noggrant finns det risk att anordningarna släpper och att hela plattformen rasar. Vid den typ som hänger på inborrade dubbar har det hänt att en bärande träregel roterat runt en alltför lågt belägen infästningspunkt i väggen. Regeln har alltså lagt sig på lågkant och därefter brustit.

En del olyckor händer där rullställningar och även mobila arbetsplattformar tippar. Ibland har det gått till så att man råkat köra ner ett av ställningens hjul i en grop i golvet. Det bör alltså ingå i förberedelserna för arbeten med sådana ställningar att man undersöker om den här faran finns och förebygger den på lämpligt sätt.

Bakomliggande orsak till många av de olyckor där man har fallit till lägre nivå från ställningar på grund av att man halkat, snubblat, trampat fel eller liknande är förmodligen brister hos ställningarna. Förmodligen har vid en del av de här händelserna skyddsräcken saknats eller varit bristfälliga eller så har ställningslagen inte täckt in arbetsytan ordentligt. I ett par tillsynsprojekt med inriktning på ställningar som Yrkesinspektionen genomfört har man funnit sådant som tyder på att det är så, d.v.s. Yrkesinspektionen finner t.ex. ofta brister på skyddsräcken och ofta för långt avstånd mellan ställning och vägg.

Det är viktigt att monteringsinstruktioner levereras med ställningar vid försäljning och inte minst vid uthyrning och att instruktionerna finns tillgängliga på arbetsplatsen så att ställningen byggs på rätt sätt. Om ändringar skall göras på ställningen under dess användningstid behövs instruktionerna också för att arbetet skall bli riktigt utfört.

Flera förbättringar har skett på senare år när det gäller ställningar. Oftast har de numera tillträdesleder i form av trappor istället för stegar, ställningsplanken hålls samman av ok och fotlist finns i regel monterad. Fortfarande sker dock många olyckor. Arbetet med att förbättra säkerheten på ställningarna måste fortsätta. Byggföretag, ställningsentreprenörer, arbetstagare och myndigheter har alla viktiga roller i detta arbete.

(Publicerat efter medgivande från artikelförfattaren Gilbert Örnsten, Arbetsmiljöverket)

Tillbaka till huvudsidan