Galleriet

Ibland behöver man ställa ställningsplank på högkant. Ett exempel är att man bygger en lytfbock/lyftok som ska användas för att hänga en talja i. Då behöver man veta hur mycket plankan kan belastas. Vi har låtit vår träleverantör tillsammans med folk från Trätek beräkna hållfastheten för olika spännvidder när man ställer en 2" x 8" på högkant. Resultatet framgår av detta diagram där den vågräta axeln visar spännvidden i meter och den lodräta belastningen i kg. Röd kurva är maximal last och svart kurva visar rekommenderad, säker, last.

Tar man t.ex. två plankor och ställer i ett +8-fack med spännvidden 2,5 m, visar tabellen att varje planka tål ca 400 kg. Det blir sammanlagt 800 kg. Diagrammet förutsätter att man använder plankor av typen T2 - de hette T24 förut.

Fackverksbalkar av aluminium är populära och arbetssparande. Dock måste de användas med omdöme så att inte föreskrivna belastningar överskrids. Följande tabell visar vilka laster som tillåtes vid olika spännvidder:

Spännvidd (m)	Punktlast (kg)	Utbredd last (kg)
3	980	1950
4	730	1480
5	580	1200
6	480	960
7	410	840
8	350	720
9	310	630
10	270	600
12	220	480

Lägg märke till att tabellen förutsätter att fackverken monterats enligt anvisning. Bl. a. ska följare monteras mellan balkarna på ett maximalt avstånd av 140 cm följare-följare. Förankrar man balkarna på minst var 4:e m, ökar deras bärförmåga med 40% och tabellens siffror får alltså multipliceras med 1,4.

Den här figuren ser kanske komplicerad ut men håller man bara reda på siffrorna är det inte svårt alls att räkna ut vilka krafter en konsol eller en del av en hängställning utsätts för.

Följande formler gäller: Y = X gånger B delat med A och Z = X gånger C delat med A. Om man byggt en konsol som sticker ut 1,5 m och måttet A är 4 m, blir, vid en belastning X = 600 kg, kraften Y = 225 kg och kraften Z = 645 kg. En sving klarar maximalt 500 kg vid denna vinkel så man måste dubblera snedstaget! Kanske måste man också beakta den kraft på 225 kg som drar ställningen i sidled och montera en extra förankring.

För att beräkna antalet förankringspunkter som behövs på en ställning intäckt med plast eller annat tätt material, används formeln:

Antal förankringar = 60 x A / P

Där A = ställningens totala area i m² och P = draghållfastheten på varje förankring i kg.

Draghållfastheten för förankringarna varierar med material och förankringstyp, men här är några exempel:

En ställning är 30 m lång och 15 m hög. Dess area, A, blir alltså 450 m². Väggen är en tegelvägg så man använder plastpluggar vars värde, P, är 300 kg. Insatt i ovanstående formel blir antalet förankringar 60 x 450 / 300 eller 90 st. Enligt bestämmelserna ska förankringarna monteras med 2 m mellanrum på ändspirorna, varför 16 går åt där. Resterande 74 ska fördelas jämnt i ställningen.

Ovanstående formel förutsätter en säkerhetsfaktor på 2. Lägsta tillåtna värde på denna faktor är 1,5 och då blir istället formeln:

och antalet förankringar i ovanstående exempel skulle bli 68 st. med 16 på ändspirorna och 52 jämnt fördelade i ställningen.

Detta avsnitt kan verka överflödigt, men faktum är att frågan om vilka belastningar olika kopplingstyper klarar ofta diskuteras. Under förutsättning att kopplingarna dras med rätt moment, vilket är 50Nm eller 5 kpm, gäller följande:

Våra balkkopplingar utsätts ofta för stora påfrestningar eftersom de ingår i ställningens bärande delar. Men, hur mycket tål de egentligen? Följande figurer visar resultatet från tre tester gjorda i England. De siffror som redovisas bör förstås ses som absoluta max-värden. Vad gäller andra ställningsdetaljer, jobbar man ju ofta med en viss säkerhetsmarginal - den brukar vara 2 eller mer. Så man bör i praktiken hålla sig under hälften av redovisad belastning!

Fall 1 Här ett rör fastlåst i en balk med två kopplingar. Man drar rakt ner i mitten på röret. Vid ett drag på 4 ton kan man fortfarande inte se någon deformation på kopplingarna.

Fall 2 Här drar man i rörets längdriktning. Ingen glidning eller deformation kan upptäckas vid ett drag på 2,5 ton.

Fall 3 Här har man låst fast ett horisontellt rör i en lodrät balk med två kopplingar. Ingen glidning kan ses när man belastar med 1,75 ton.

I AFS 1990:12 § 18 står det att ”underlaget för en ställning skall betryggande kunna ta upp förekommande laster. Glidning och excentrisk lastöverföring mellan ställning och underlag skall förebyggas". I kommentarerna står det att ”laster från spiror kan fördelas exempelvis med en planka eller plankbädd under en fotplatta av stål med styrtapp. Hur stor fördelningsyta som behövs beror på underlaget och de laster ställningen är avsedd för…”

Följande tabell visar vilket ”tryck” som uppstår mot underlaget vid 3 olika spirlaster och 4 olika underlägg:

Som synes blir det i första fallet siffror i storleksordningen ”högtrycksspruta” medan det i de 3 sista fallen bara skiljer 10 gånger mellan fotplatta och underlägg på 1 m längd. I verkligheten skiljer det mindre eftersom underläggen fjädrar upp på sidorna. För bärighetens skull spelar det alltså mindre roll om man använder ett kort eller långt underlägg. Tabellen visar det olämpliga i att inte använda ens fotplattor! För att få något att jämföra med, kan vi räkna med att en normalväxt person på 100 kg och skostorlek 45 utövar ett ”tryck” på underlaget med 0,3 kg/cm² när han står på en fot!

Spirans ”tryck”	kg	300	600	1200
Enbart rör	kg/cm²	60	120	240
Fotplatta	kg/cm²	1,3	2,7	5,4
Underlägg 0,5 m	kg/cm²	0,3	0,6	0,9
Underlägg 1,0 m	kg/cm²	0,15	0,3	0,45